måndag 17 januari 2011

Mera manligt och kvinnligt

Jag vaknar, klär på mig, byter blöja och ammar. Klär på min son och tar med honom ut för att gå ut med hunden. Kommer hem igen, går igenom vad som fattas i kyl och frys. Stoppar "ungen" i bilstolen, klär på mig ytterkläderna, går ner till bilen och startar den. Det där tar en timme ungefär, och under den tiden har jag fått stoppa nappen i munnen på honom ungefär 20 gånger för att han gallskriker rakt ut.

Han somnar i bilen, men vaknar när vi hämtar en kundvagn, och skriker hela tiden inne i affären. Nappen hjälper inte. Jag skyndar och plockar ihop det jag behöver för att "hålla skeppet flytande" ett par dagar framåt. Dvs blöjor, och 3 papperskassar med mat. Han somnar till ibland, men vaknar och gallskriker i baksätet allt som oftast, samtidigt som mina bröst läcker mjölk och magen krampar.

När jag kommer hem, packar jag upp matvaror, samtidigt som jag springer fram och tillbaks i vardagsrummet och stoppar nappen i munnen på en hungrig bebis. Jag slår snabbt på vattenkokaren ihopp om att kanske få i mig en kopp kaffe i en lucka nånstans för att lindra huvudvärken. Nu skriker han mer än nånsin och jag måste ge honom mat, så det är bara att släppa allt man har i händerna och sätta sig och amma. Det tar en halvtimme ungefär, men jag kan inte låta bli att GÅ omkring och amma, eftersom mjölken och fiskpinnarna fortfarande står kvar i påsarna i hallen. Dessutom skulle jag ta fram köttfärs så den hinner tina till middag och matlåda till jobbet.

Har jag tur somnar han en stund efter maten, så jag kan tvätta, lága mat, hänga tvätten, bädda sängen, gå ut med hunden, byta glödlampa i hallen, gå ut med soporna, ringa försäkringskassan, kasta äppelskalen som du glömde kvar i diskhon i förrigår och plocka i och ur diskmaskinen. Somnar han inte, får jag göra allt det där ändå! Och nånstans hade det varit trevligt att hinna med en dusch också, men allt som oftast måste jag bada med "lillgrabben", om jag själv ska kunna unna mig en dusch.

Och nu när jag äntligen är klar, går jag in i sovrummet och väcker dig. God morgon, eller eftermiddag blir det ju. Maten är klar om en halvtimme och dina träningskläder är nytvättade. Matlådan ligger i kylen, glöm inte den.

På allt detta vore det trevligt och kanske orka sminka sig lite, borsta håret och kanske klä sig i nåt annat än mjukisbyxor? När jag lägger mig för kvällen, som oftast är efter midnatt, tänker jag om det behövs tvättas imorn?, vad vi ska äta imorn?, om det finns mjölk? om vi har nåt läkarbesök inbokat och om dina rakhyvlar är slut? Och den psykiska oron över att inte räcka till som mamma, flickvän, vän, familjemedlem och älskarinna.

Jag förstår och respekterar att pappor jobbar 8 timmar om dagen, tränar efter jobbet och är trötta. MEN JAG JOBBAR SOM HUSHÅLLERSKA och BARNSKÖTARE 24 TIMMAR OM DYGNET OCH JAG ÄR OCKSÅ TRÖTT!

Men jag är inte bitter och heller inte otacksam. Jag blir inte frustrerad eller sur. Jag valde att bli mamma, och jag ångrar mig inte en sekund. Men jag vill inte bli tagen för givet! Och framförallt så förtjänar jag RESPEKT!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar