
Idag är det 2 år sen min pappa lämnade oss. Idag kan jag för första gången på länge, le och må bra när jag tänker på honom. Han va en fantastisk människa som tyvärr behövde lämna oss alldeles för tidigt. Cancern tog över och jag är tacksam över att hans lidande inte fortsatte i det eviga... trots att saknaden efter honom är stor. Jag blev bestulen hans kvarlevor, men pappa återvände hem till mig efter en ful och otäck rättstvist mellan mig och mina för mig okända halvsyskon. Jag spred hans aska i havet. Där han levde, drömde och älskade.
 |
| Pappa och jag 1979 |
Jag önskar att han hade hunnit träffa Mio. Min familj. Min pappa hade älskat Danne.
Pappa, var du än är så hoppas jag att du ser ner på mig och är stolt över den jag blivit och allt jag åstadkommit. Jag tänker på dig ofta och önskar att saker och ting hade slutat på ett helt annat sätt. Men jag är glad att "du hittade hem" igen och jag hoppas att din själ fått ro nu. Det har jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar