Vi va ju iväg till Kolmården i lördags. Hur mysigt som helst. Mio sov dock mestadels, men det va skönt för mig och Danne och få åka iväg och strosa omkring för oss själva och njuta av varandras sällskap i en heldag. Det va inga bekymmer att åka buss i 2 timmar med Mio. Han va så nöjd, bussens egna lilla kelgris.
Under veckan har vi varit iväg till Görväln vid 2 tillfällen. Danne har spelat volleybol med grabbarna och jag och Ullis har gjort varandra sällskap i solen. En hel del promenader har vi hunnit med också.
Mio äter på som vanligt, och portionerna ökar sakta men säkert. Gröt varje morgon, ca 1 dl. Fruktpuré som mellanmål ibland. Kött, kyckling och fisk är inte alls av intresse, men jag fortsätter att kämpa på med smakportioner. Amningen är så gott som borta helt. Dagtid fungerar det rätt bra, eftersom man kan underhålla honom med annat och proppa honom full med ersättning när han blir hungrig och trött. Det är det ju värst på natten. Då vaknar han inte av hunger, utan av vanan att få snutta sig till sömns igen. Mio har aldrig sugit på napp, men jag har börjat använda den för att få honom att somna om nattetid. Det funkar sådär... Han somnar om en stund, men vaknar sen och "letar efter tutten" i sömnen och det i sin tur gör att han vaknar tillslut, oftast runt 3-4 på morgonen. Pigg och glad och lekfull i sängen mellan oss. Så vissa nätter har det inte blivit mer än 3-4 timmars sömn för min del. Men jag antar att det är det jag får stå ut med tills han vänjer sig vid att inte få bröstet nå mer.
I övrigt är han rätt segstartad. Han är 7,5 månad men varken sitter själv eller ålar/kryper än. Och inga tänder syns till, trots att jag va helt säker på att dom va på gång. Mig gör det egentligen inte nåt, för då får jag njuta av "lugnet för stormen" lite längre. Fick just höra av en tjej från min föräldragrupp att hennes 8-månader gamla lille sötnos Edgar lärde sig att åla, krypa och ställa sig upp (med hjälp) på en vecka! Det är full fart på lille Edgar med andra ord. Och äter ordentligt gör han också. Träffade en annan bebis också häromdagen. Elton hette han och va 10 månader. Han gick typ 10 steg och va lika stor som en 1,5 åring. Alla är så himla olika, och det är faktiskt kul och se. Man ska ju inte "jämföra" sina barn med andra har jag hört. Allt har sin tid. Och så småningom är det våran tur. Även fast det är jättespännande med nya utvecklingstadier hos barnen, så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite småskönt att Mio inte är där än, då får jag njuta av bebis-stadiet lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar