onsdag 29 december 2010

Utmaningen 2 - Min första kärlek

För inte allt för länge sen, hittade jag en drös med gamla dagböcker i förrådet. Från ena veckan till den andra finns det kärleksförklaringar nedkladdade bland bladen. Ett dagboksinlägg t.ex handlar om en dag då jag klev in på Ica för att handla godis. Vad kan jag ha varit då? 10 år gammal? Ser en söt pojke som är där med sin mamma. Han tittar på mig, jag på honom. Hans mamma ropar "Niklas!" och han går mot kassan med henne. Och VIPS så va jag kär! Dagboken va klottrad med hjärtan och NIKLAS precis överallt. Jag skrattade så jag tjöt när jag läste mina gamla dagboksinlägg. Men det fick mig också att tänka på kärleken. Visst har jag även i vuxna livet varit kär ett par gånger.
Fredrik, som tog min oskuld, mitt första riktiga förhållande som varade i 10 månader. Kristian, min sjukt snygga granne som höll i 3 år. Dennis, dörrvakten med dom isblå ögonen och ett hjärta av guld, som jag förlovade mig med och flyttade ihop med i 3 år. Kosaj, min bästa killkompis som med åren växte till en kärlek som varade i 7 år, 4 av dom som ett par, och sista 3 kunde jag bara inte släppa taget. Efter honom var jag singel i 2 år innan jag började dejta igen. Han va den som kändes mest i både hjärta och själ.
Dock är det svårt att säga vem som varit min första kärlek. För varje nytt förhållande jag gett mig in i, så har dom gamla liksom på nåt sätt "försvunnit i jämförelse", och jag kan inte komma ihåg att jag varit så kär i hela mitt liv som jag är just då.

Även idag är jag kär, älskar och är lycklig. Men har insett idag, att alla mina tidigare förhållanden format mig till den jag är. Och att jag är tacksam att jag träffat alla dessa killar längs vägen och att vi än idag kan vara mycket goda vänner och inte se tillbaka på åren som gått som "slöseri", utan snarare som en vinst. Jag hoppas också att jag tillfört deras liv något, oavsett om det är positivt eller negativt, som dom bär med sig och lär sig något av i framtiden och i kommande förhållanden. Alla partners man träffar på vägen i livet, är pusselbitar av den du tillslut väljer att dela ditt liv med. På gott och ont. Så ser jag på saken...

Mina ex har många fina egenskaper, och de flesta av dom finner jag hos Daniel idag. Mina ex har också sämre sidor, precis som alla människor har, och dom sidorna har jag försökt att undvika in i det sista i jakten på min livskamrat.


4 kommentarer:

  1. du skriver så underbart Mari!!

    // Veronica Brandth

    SvaraRadera
  2. Jag tror min svärdotter är duktig på det mesta och väldigt klok.

    Kramis! <3

    SvaraRadera
  3. Veronica! Tack så mycket. En helt meningslös blogg för de flesta kanske, men för mig är det skönt att skriva av mig :)

    Sussie, tack bästa du. <3 kram

    SvaraRadera
  4. Hej Mari! Tack för titten på min blogg. Ett stort grattis till lille Mio, han är så söt! Hoppas allt går bra och att ni kommit in i rutinerna någorlunda i alla fall. Det är en omställning att få barn, även när det är andra eller tredje också :-) Måste också säga att du har en fantastiskt underbar svärmor och efter att ha läst lite här på din blogg så verkar även du vara detsamma!

    Ha det så bra och ett Gott Nytt År!

    Kram Terese

    SvaraRadera