söndag 19 december 2010

Utmaningen Dag 1 - Presentera mig själv

Jag heter Mari Anneli Johanna Eriksson. Nyss fyllda 32 och nybliven mamma till lilla Mio 26 dagar gammal idag. Bor och lever med min sambo Daniel och hunden Cain i ett radhusområde norr om Stockholm.

Som person anser jag mig själv vara snäll, omtänksam, hjälpsam och "lagom duktig" på de mesta, som t.ex att laga mat, inreda, engelska, skriva jävulskt snabbt på tangenterna, installera kanaler på tv:n, dansa, spara pengar och umgås och få folk att skratta. Sen är jag mindre bra på att sjunga, handarbete, motionera, och på att svara i telefon. Erkänner att jag väldigt ofta tittar på telefonen och inte svarar med flit, har inte ork helt enkelt.
Jag oroar mig också för saker och ting i onödan, flera månader - till och med år - innan saker och ting EVENTUELLT kommer/ska hända. Förmodligen bottnar detta i min barndom och mitt förflutna som kantrats av panikångest och depressioner sen flera flera år tillbaka. Jag tampas med det fortfarande, men har lärt mig att leva med det och har tack vare vänner och familj accepterat att det är en del av mitt liv, och jag har blivit accepterad för den jag är och hur jag mår.
Nu får jag det att låta som om jag från ena dagen till den andra åker på en depression, och så är inte fallet. Däremot har jag svårt för motgångar i mitt liv, och när jag hamnar i en svacka, har jag svårt att ta mig ur den på egen hand. Panikångesten kommer då som ett brev på posten, och depressionen är ett faktum. Oftast är det dock snabbt övergående och inte alls så illa som det kan låta - i alla fall inte för dom som lever runtomkring mig.

Jag har modellat en del sen jag va 20 år. Aldrig satsat på det fullt ut, men har sett det som en kul hobby. Jag har väl i unga dagar,  precis som alla andra tjejer försökt att leva upp till det skönhetsideal som satts för unga tjejer och fick genom mina bilder leva upp till det på många sätt. Att dessutom bli stylad och få proffsbilderna tagna kändes ju fruktansvärt Glamouröst och lyxigt. Idag tar jag fortfarande bilder, dock i helt annan bemärkelse och med en helt annan respekt och förståelse för min egen kropp.
Vad mer finns det att säga? Hur beskriver man egentligen sig själv på bästa sätt utan risk för att glömma bort nåt anmärkningsvärt? Jag kanske ska överlåta resten till er mina vänner? Med risk för att inte få en enda kommentar på bloggen, utmanar jag nu er att beskriva mig med några meningar. Vore kul att läsa och se om det finns nåt mer jag kan lära om mig själv som person...


2 kommentarer:

  1. Varm, öppen men med integritet, stark, ärlig, rak, härlig, omtänksam, klok, vacker, mycket mycket HJÄRTA!

    SvaraRadera
  2. Helena!

    Tack snälla, du är alltid så rar. Och om det är nån som har hjärta så är det du! <3

    SvaraRadera