Det va skönt att få bekräftat att inget va på tok. Nånstans visste jag att han va helt "normal", men ändå hade man en uns oro i kroppen. Är i alla fall tacksam att dom uppmärksammar sånt tidigt. Nu har vi optikern kvar, och hjärtläkaren. Hoppas att även dom besöken går lika bra.
Oavsett om han vore muskelsjuk, blind eller hade ett hjärtfel så älskar jag han över allt annat på denna jord. Ingen sjukdom i världen kan ändra på det. Han är världens bästa bebis. Med en speciell personlighet och sen är han ju världens sötaste också.
En stressig dag, som slutade med att jag blev bjuden på hemlagat. Inte nåt jag är direkt bortskämd med. Tyvärr va det inte min egen gubbe som stod för matlagningen. Det va Christer, Evelinas andra halva som lagade tjockpannkaka med bacon. Och det va riktigt gott - som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar